Förvirrad
Ligger på botten. Ibland lite ovanför botten och ibland alldeles under. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig upp. Vet inte om det är skolan eller bara vädret som får mig och känna mig såhär. Allt är ju bra nu? Det är iallafall vad det känns som och den känslan vill ja befinna mig hos ett tag för den känslan får mig och känna mig levande. Känna mig som en person i ringen, inte utanför. Att någon kan ha huggit dig i ryggen är en känsla som består ett tag och inte ger sig iväg på ett bra tag men man ska kämpa för dem andra som är rung omkring än, sin familj, sin bästavän, sina vänner och Han. Man ska visa sig starkare än man är, man ska le även fast man inte kanske menar det bara för att visa att man är ett steg över dem, att man är lite finare lite bättre. Det är så jag överlever efter allt, jag klarar mig men det skulle jag aldrig gjort utan mina närmaste, aldrig.
