Över.

Jag sket i det som hände, och gick vidare. Vet inte hur det här kommer att gå när du är som du är. Tredje gången det här händer oss men vi överlever utan varandra för det gör vi alltid. Livet går vidare oavsett vad, och tid läker alla sår, förrutom ärren. Men smärtan från ärren kommer att vara borta. Jag kan inte säga att jag inte kommer att sakna dig för det kommer jag men vi är för olika för att vara kvar tillsammans, det går inte. Du försöker vara någonting du inte är, och jag är bara mig själv. Två pusselbitar som inte passar, ingenting är som förrut, när det var vi två, när det var "vi". Jag kommer alltid se dig som en lilsis' jag aldrig fick, nu är det bara och se om du ser mig som din bigsis'. Upp till dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0