Melissas

Man lär sig av sina misstag. Man lär sig efter alla dessa misstag att man alltid ska tänka två gånger innan man gör någonting som man sedan kan ångra rejält. Man lär sig efter alla dessa falska vänner att man nästan inte kan lita på någon. Man ska inte lita på vem som helst helt enkelt. Man lär sig efter alla dessa dåliga betyg att man ska plugga även fast det finns så mycket roligare saker att göra för det lönar sig i slut ändan.
Allt blir bättre om man bara tänker igenom en extra gång innan man gör någonting förhastat.

Såg som sagt på filmen Contagion med min mamma och jag tyckte den var grym! Det handlar om ett virus som sprids otroligt fort över världen. När man fått viruset kan man direkt smitta någon annan och man dör oftast under en väldigt kort period efter att ha fått viruset. Filmen var ganska spännande och en sak som jag fastnat på var att det är såhär jag tror att världen kommer sluta. Att det kommer vara något virus som dödar en stor del av världens befolkning och till slut är det inte alls många människor kvar på jorden för vi är så himla många nu! Dem visade hur många det bodde i en stad i Kina och gissa hur många det var? Det var 96,5 miljoner människor! Det är nästan som hela Europa tillsammans i bara en stad i Kina! Helt sjukt, så därför är det nästan självklart att vi är alldeles för många som lever på jordklotet och förmodligen kommer det sluta som i filmen. Men filmen får 4 av 5 utav mig!

Det är svårt och alltid försöka le. Det är svårt att alltid vara på topp. Det är svårt, jag vet för jag själv varit där men man ska aldrig visa sig svag. Det är en grej som är normal - att vara svag, men inte i dagens samhälle. Man blir genast den som alltid visar för mycket av hur den mår, man blir den som alltid är svag och alltid bara vill prata problem även fast man bara tagit upp det en eller två gånger. Man blir genast den svagaste utav dem alla och det är då, det är då dem vet att mn kan trampa ner på dig, att dem kan göra i princip vad som helst emot dig i den sekunden, när du just är sådär svag. Håll huvudet högt så din mamma får se vilket barn hon fött. Låt hatarna vara din motivation. Var lite finare, lite bättre. Det är svårt, men man mår så himla mycket bättre efter det. Man blir så himla stark. Det klarar du, det är inte så svårt, för du är bättre än dem. Myckett bättre än dem där. Dem förstjänar inte ens spottet under din sko.

Jag kanske är blond, jag kanske ser ut som en som alltid mår bra och ler men så är det inte, det är bara det jag väljer att visa till alla så egentligen är jag inte hon den där blonda Melissa som alltid är glad. Det är inte så och så kommer det aldrig vara, för alla har vi dagar då vi inte riktigt orkar med någonting och en sådan dag är just idag. Jag har bara tänkt på allt som hänt under tre månader och det är så himla mycket. Det är helt sick hur mycket som förändrats, vilka människor jag umgicks med och nu umgås med. Livet går vidare vad som än händer, så är det bara och det blir bättre, det blir det. Det är oftast svårt att se framåt men man ska alltid hålla huvudet högt så mamma får se vilket barn hon har fött. För vad vinner du på att må dåligt och bara ser bakåt hela tiden? Kom ihåg, om tio år är du inte vart du är idag, du har jobb, familj och är som en helt ny människa. Se dig omkring, allt kommer i princip vara annorlunda.

Det var vi som utrotade dem, det var vi som gjorde det. Det var vi "vita"
människorna som gjorde det felet. Ingen annan.

Jag älskar dig Dennis.
Du är min storebror, bara min och så kommer det vara tills dagen vi dör.
Du finns alltid där för mig och orkar med mig när jag är jobbig. Tack. Det är ett ord jag inte
brukar säga till dig men jag tackar dig verkligen för att du är du och för att du är min storebror
 som bryr sig om mig på ett sätt ingen annan gör.
Jag älskar dig mest.


♥♥♥♥

brun och fin. Jag saknar sommaren redan.. ungefär 30 veckor kvar till sommarlovet. Då ändras allt, ny skola, nya männskor, nytt umgänge. Läängtar ♥

Ibland vill jag bara spola tillbaka tiden, börja om på nytt eller någonting i den stilen. För jag saknar dig, jag saknar alla våra minnen vi haft med varandra. Våra minnen som tillexempel vad gör vi nu chillar vi, chill smiliesen, plattan, ung08, pride, alla gånger vi ätit nudlar och det slutar med att vi dör av garv på golvet, mamma blicken och mamma dansen, alla gånger du kommit hit klockan nio på morgonen och ja ställer mig i köket och gör pannkakor åt oss, alla gånger vi skrattat åt ingenting, när vi planerat jugge resan, lyssnat på jugge musik, lyssnat på 30 seconds to mars, alla gånger vi sovit hos varandra och dygnat och massa massa mer minnen på så kort tid. Jag finns no matter what sa jag och det kommer jag hålla, även om du hatar mig och vi brytit kontakten så finns jag ändå där för dig.

Visste du att de människor som verkar starkast är oftast de mest känsliga? Visste du att de människor som uppvisar mest vänlighet är oftast de som blir illa behandlade? Visste du att de som tar hand om andra hela tiden är oftast de som behöver det mest? Visste du att de 3 svåraste saker att säga är: Jag älskar dig, jag är ledsen och hjälp mig?

Vi valde två olika vägar. Du valde den dåliga jag valde den bra. Så är det bara. Men enligt dig så är den vägen den bra vägen, så gör som du vill men kom inte till mig sen och säg att jag hade rätt som du alltid gör. För jag vet att det i slutändan kommer att bli så. Som vanligt. Men livet går vidare, det är kanske bara bra att vi släppte taget om varandra. För allt händer av en anledning. Allt. Men det sjuka är att allt hände på ett par timmar.

Min absolut finaste och underbaraste vän. Du finns alltid alltid där för mig, no matter what. Vi håller ihop liksom no matter what och så har det varit sen dagen vi lärde känna varandra i centrum, minns du? Känns som om vi varit såhär nära sen dagen jag föddes, men det har bara gått ett år. Helt sjukt för du har liksom funnits där när jag väl behövt det som mest, och när jag väl behövt bara vara med någon, spelar ingen roll hur, när, vart, du finns liksom alltid där vilket jag uppskattar så enormt. En vän jag inte ska förlora, en vän jag inte kan förlora, en vän jag aldrig kommer att släppa taget om. Alexandra, jag älskar dig och finns för dig tills graven, bara döden skiljer oss åt. Hihi, minns du alla danser på ung08? Alla gånger vi bara varit ute och pratat om ALLT möjligt, när vi skuttade hem ända från donken till statoil, när den där kärringen kolla på oss från hennes balkong så gick jag fram och sa hej och hon drog för persienerna(stavning?) i hela lägenheten. Hihi, alla gånger vi varit på donken, alla gånger vi va på rudan, när vi sa hejdå innan Bosnien resan, när vi träffa Kenza, vår och elins dans, ooh minnen, jag älskar dig lillesyster! ♥

det är svårt o vakna på morgonen och inte ringa till någon och kunna prata som ett cp
det är svårt att veta att jag inte har dig vid min sida dag ut och dag in längre
det är svårt och veta att vi som var så nära brytit kontakten och fortsatt livet utan varandra
det är svårt och inse faktum att du har andra nu och jag andra, det är helt omöjligt att förstå
vi svor på allt, på våra boyz, våra mammor och allt att vi aldrig skulle bryta kontakten,
att bara döden skiljde oss åt. Vad fan hände?